Norbergs vinkel.
Det nya HD-avläsningssystemet (A-E), som trädde i kraft den 1 januari 2000, har skapat stor turbulens inom den "HD-röntgande" hundvärlden (Den är framtagen med schäferns vinklar). "Boven" i dramat verkar vara den så kallade Norbergs vinkel, som bör vara minst 105° och minst 50 % av ledhuvudet ska ligga inne i ledhålan för att höften ska betraktas som normal, d v s ej dysplastisk.

Vid mätning av Norbergs vinkel utgår man från en punkt i ledhuvudets mitt. Från denna punkt dras dels ett streck mellan mittpunkterna på vardera ledhuvud och dels ett streck från vardera ledhuvuds mittpunkt rakt upp mot övre ledskålskanten. Vinkeln som bildas mellan dessa båda streck (det som går mellan de båda ledhuvudena och det som går uppåt vid respektive ledskålskant) kallas Norbergs vinkel.

I det "gamla" svenska HD-avläsningssystemet (utmärkta, ua och grad 1-4) tillämpades inte mätning av Norbergs vinkel (NV) bland annat beroende på att den inte var tillämplig på alla hundraser. Utländska studier visar, att NV inom t ex Labrador Retriever (LR) spänner mellan 67,4° till 124,4°. Hos Golden Retriever (GR) är motsvarande spännvidd 70,2° till 119,4° . Den procentuella täckningen av ledhuvudet var hos LR mellan 6,5 % och 79,9 % och för GR mellan 8,3 % och 79,3 %.

Vetenskapliga undersökningar har gett vid handen att Norbergs vinkel måste räknas fram särskilt för varje ras för sig. Som tidigare nämnts är den satt till 105° eller större för att hunden skall klassas som A eller B. Flera uppgifter tyder dock på att hundar med betydligt mindre vinklar ändå kan ha helt friska höftleder.

Förklaringar, råd och anvisningar till hundägare av Lars Audell och Åke Hedhammar, Svenska Kennelklubbens veterinäravdelning.
Höftledsdysplasi (felaktig utveckling av höftleden) är en relativt vanlig åkomma hos framför allt våra storvuxna hundraser. Till skillnad från människan, där man kan redan i spädbarnsålder se höftledsdyslpasi, hittar man ytterst sällan fel på valpar.
Rubbningen i ledens utveckling sker under hundens uppväxttid och först när skelettet är moget kan man bedöma höftlederna genom röntgen.

Från och med 1980 gäller det att hundarna ska vara minst 1 år gamla för att röntgenbilderna ska vara officiellt gällande. För att resultatet ska införas i registreringsbeviset, måste hunden också vara ID-märkt. Röntgen av valpar med misstänkta ledfel kan göras från 6 månaders ålder men blir så bara preliminära och gällande endast för djurskydds- och försäkringsärenden. Detta gör man för att hundar med ev. fel ska få behandling i tid och att minska onödigt lidande.

Gradering
Röntgenundersökningen kan aldrig bli en helt exakt metod för fastställande av en hunds höftleder. Några helt tillförlitliga mätenheter finns inte. För ägarens skull och för att undvika att hundar felaktigt klassas som dysplastiska (fel på leden) är därför målsättningen att i tveksamma fall hellre fria än fälla.

Nedan är den nya graderingen

A =Normala höftleder (= nuvarande ua) - Hundar med normalt utvecklade höftleder får diagnosen "A", tillägget "utmärkta höftleder" får de hundar som har speciellt välutvecklade och fasta höftleder jämfört med övriga inom rasen.

B =Nästan normala höftleder (=nuvarande ua) - Hundar med nästan normalt utvecklade höftleder får diagnosen "B".

C =Höftleder lindrig dysplasi (=nuvarande grad I) - Är den lindrigaste formen, höfthålan har nästan normal storlek och form men ledhuvudet passar inte in exakt in i ledhålan.

D =Höftleder måttlig dysplasi (=nuvarande grad II) - Är en måttlig dysplasi, höftledshålan är märkbart grund. Ledhuvudet passar in dåligt och går lätt att skjuta ur läge.

E =Höftleder kraftig dysplasi (=nuvarande grad III och IV) - Är en kraftig dysplasi, ledhålan är mycket grund och ledhuvudet ligger ofta och rider på ledhålans kant. Luxation menas då Höftledshuvudet ligger helt utanför ledhålan. Ledhålan är mycket grund.

Övriga förändringar

Höftledsdysplasi ger förr eller senare upphov till förslitning av brosket i höftleden. Broskförslitningar kan ej ses på röntgen men ganska snart tillkommer benpålagringar. Pålagringarna ökar i regel med åldern och leder ofta till att höftleden blir helt deformerad hos den gamla hunden. Detta gör att röntgenbilder av gamla hundar med kraftiga pålagringar ibland inte går att döma ur dysplasisynpunkt.
Något säkert samband mellan benpålagringar och smärta finns ej. Det är dock ovanligt att äldre hundar visar några symptom från höftlederna utan att det föreligger benpålagringar.
Förr att ge hundägare ,vars hundar har dysplasi, ytterligare information om deras hundars höftledsstatus anges det i röntgenutlåtandet om benpålagringar kan ses och i såfall vilken gradering.

Lbp - Lindriga benpålagringar
Mbp - Måttliga benpålagringar
Kbp - Kraftiga benpålagringar

Det bör observeras att gamla hundar kan få pålagringar trots att deras höfter varit UA eller till och med utmärkta när hunden var ung. Ofta är det fråga om förslitning som drabbar även andra leder. Detta ses speciellt hos hårt arbetande bruks- och draghundar men också gamla avelstikar.
Symptom hos hundar med HD
Det är omöjligt att enbart med hjälp av röntgen kunna utläsa om hunden lider av sitt höftledsfel. Det finns hundar som är halta trots att de bara har lindrig HD (grad I)
Medan de som har graderats till grad III kan vara helt symptomfria. Sättet att hantera den enskilda hundens framför allt vad avser motion, kost samt hundens psyke att vilja röra sig är många gånger av avgörande betydelse.
Inom de medelstora och stora hundarna kan man säga att hundar med HD grad I sällan visar tecken på smärta eller hälta vid ung ålder.
Hundar med HD grad II kan vara kliniskt friska eller ha relativt lite besvär men en del kan utveckla svåra tecken på smärta och rörelseminskning särskilt när de blir äldre.
Hundar med HD grad III kan också ge förvånansvärt lite besvär för hunden så länge den är ung men smärtor och rörelseminskning är vanliga speciellt vid högre ålder.

Behandling av hundar med HD

Givetvis bör de hundar som visar smärta eller hälta veterinärundersökas. När det gäller hundar som inte visar symptom kan man i generell regel säga att de ska motioneras regelbundet men med måtta.
Hård motion, hinderlöpning och drag med pulka bör undvikas åtminstone för hundar med HD grad III eller svårare.
Övervikt innebär en ökad belastning på höftlederna varpå hundar med dysplasi bör hållas slanka!
Man kan hos unga hundar, vid svårare HD, som sista utväg ta bort ledhuvudet genom operation. Detta gör att de kan leva ett relativt normalt liv. Äldre hundar som börjar få besvär kan ofta få en klinisk förbättring genom ingrepp i en muskel på lårets insida. Hunden kommer efter detta att gå något bredbent och detta bidrar till en bättre stabilitet i höftleden. Operationen är relativt enkel och kan vara värd att pröva i en del fall.
Bedömning av hundens lämplighet för avel
Riskerna med att hunden ska utveckla HD är till stor del ärftligt. Detta innebär att hundar som själva har HD oftare producerar avkomma med HD än hundar med normala höftleder.
Hundar som vid röntgen visar HD bör därför inte användas i avel.
Detta gäller alla grader av HD oavsett om hunden inte visar vare sig smärta, hälta eller har nedsatt rörelseförmåga.
Hundar med normala leder (UA) kan också producera avkomma med HD. Riskerna ökar om föräldrar eller kullsyskon har HD.
Därför bör man endast använda hundar i aveln vars HD är UA.