|
Ursprungsland/Hemland:
Spanien (Katalonien)
Användningsområde: Vall-, vakt- och
herdehund; sällskapshund
FCI-klassifikation: Grupp 1, sektion 1
Bakgrund/ändamål: Rasen härstammar
från den katalanska delen av Pyrenéerna,
men är spridd över samtliga
landsbygdsdelar av Katalonien pga. sin förmåga,
att valla flockar med betesdjur.
Det är i arbetet med att driva beteshjordar, som
rasen visar sin sanna natur.
Den lyder inte bara fåraherden utan visar också
i åtskilliga situationer prov på egen initiativkraft
genom att
med enastående lätthet dirigera hjorden framåt
och samtidigt hindra enskilda djur från att avvika
från flocken.
På grund av sin stora tapperhet och sitt stora mod
kan rasen också användas för olika vaktuppdrag.
Den är mycket vaksam och synnerligen tålig
mot värme, kyla och andra väderleksförhållanden,
och klarar att arbeta under
extrema förhållanden på en mycket spartansk
foderstat. Tack vare sin storlek, sin vackra päls,
sin intelligens och sin stora
trofasthet gentemot sin ägare kan den också
fungera utmärkt som sällskapshund.
Helhetsintryck: Rasen är medelstor, med vacker
päls och ädelt uttryck.
Proportionerna skall vara harmoniska och kroppslängden
något överstiga mankhöjden.
Viktiga måttförhållanden: Förhållandet
mankhöjd/kroppslängd skall vara ungefär
8:9.
Hane av utmärkt typ med kraftigt maskulint huvud
och rätta proportioner.
Uppförande/Karaktär: Rasen är mycket
lugn*, aktiv och intelligent. Till karaktären är
den bestämd men vänlig, och verkligt trogen
fåraherden och de hjordar den får förtroendet
att valla. Gentemot främlingar är rasen avvaktande,
vilket emellanåt får den att verka mindre
sällskaplig.
*Spanska standarden lyder ”Es un perro muy sobrio,
vivo e inteligente” Sobrio betyder sansad mer än
lugn. (förf. anm.) Kommentar: Värdesätt
hundar med det korrekt livliga uttrycket, hundar som saknar
korrekt uttryck och utstrålning avviker från
standarden.
Huvud: Huvudet skall vara kraftfullt men ej grovt.
Det skall vara lätt konvext och brett vid basen,
och stå i proportion till resten av kroppen. Proportionerna
skalle - nosparti skall vara 4:3.
Huvud som liknar Berger des Pyrénées eller
Briard är diskvalificerande.
Utmärkta huvuden med korrekta uttryck och korrekt
pigmentering.
Skallparti: Skallens längd skall något
överstiga dess bredd, med en tydligt markerad fåra
i den övre tredjedelen. Fåran blir gradvis
mindre framträdande fram till nackknölen, där
en kam bildas. Nackknölen skall vara framträdande.
Skallens övre profil skall vara lätt välvd
och kan ha en kort del mindre markerad mitt på.
Pannfåran skall vara välutvecklad, lika mycket
på längden som på bredden. Ögonbrynsbågarna
skall vara väl markerade.
Allvarligt fel är platta huvuden utan pannfåra
Kommentar: Överdrivet smala skallar är ej önskvärt.
Stop: Stopet skall vara synligt men inte alltför
markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara tvärt avslutad
och stå i proportion till huvudet. Den måste
vara svart.
Pigmentförluster
eller brun färg på nostryffeln är diskvalificerande.
Nosparti: Nospartiet skall vara rakt, ganska kort
och ha formen av en avskuren kon.
Kommentar: Nospartiet får ej vara för smalt
eller spetsigt.
Läppar: Läpparna skall vara ganska kraftiga,
korta och nästan raka i underlinjen. Underläpparna
skall vara strama. Såväl läppar som gom
skall vara kraftigt svartpigmenterade.
Alltför dålig pigmentering på läppar
och gom är diskvalificerande.
Käkar/tänder: Tänderna skall vara starka,
stora, vita och friska. Saxbett. Hörntänderna
får vara nedslitna hos arbetande hundar.
Avsaknad av en premolar är tillåtet, avsaknad
av två premolarer är ett allvarligt fel liksom
lätt bettfel.
Avsaknad av fler än två tänder är
diskvalificerande liksom över- eller underbett.
Ögon: Ögonen skall vara runda* och helt
öppna, med uttrycksfullt, alert och intelligent uttryck.
De skall vara mörkt bärnstensfärgade, med
svartpigmenterade ögonkanter. *Rundade ”redondeados”
(förf.anm.)
Ljusa ögon är ett allvarligt fel. Alltför
dålig pigmentering av ögonlockskanterna är
diskvalificerande, liksom blå ögonfärg.
Öron: De tunna, tätt intill skallen hängande
öronen skall vara högt ansatta, trekantiga och
avslutas i en spets. Vid ansättningen skall öronlappen
inte vara tjock, utan tunn och mjuka. Förhållandet
mellan örats bredd och längd skall vara 8:10.
Öronlappen skall vara täckt av lång päls
med rörliga fransar på örats nedre del.
Kuperade öron är tillåtna hos arbetande
hundar. KUPERING AV ÖRON ÄR FÖRBJUDET I
SVERIGE.
Tunga, lågt ansatta öron är ej önskvärt.
Allvarliga fel är rosenöron, felaktigt placerade
öron, tjockt brosk vid
öronansättningen eller brosk som är långt
eller står ut.
Hals: Halsen skall vara kraftfull, massiv, ganska
kort men av tillräcklig längd för att möjliggöra
god rörlighet och vara väl ansatt i skulderpartiet.
Kropp: Kroppen skall vara lätt långsträckt,
stark, muskulös och ge intryck av styrka och rörlighet.
Kommentar: Gör avdrag för alltför långsträckt
rygg.
Rygglinje: Överlinjen skall vara plan, inte
svank, med en lätt resning över korset, som
alltid skall vara lika hög som eller något
lägre än manken. Vid första anblicken kan
hunden se bakhög ut p g a den rikliga pälsen
över korset.
Allvarliga fel är svankrygg eller en alltför
välvd ländrygg.
Manke: Manken skall vara tydligt framträdande.
Kors: Korset skall vara kraftigt, muskulöst
och lätt sluttande.
Kommentar: Kraftigt sluttande kors är ej önskvärt.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred,
väl utvecklad och nå till armbågsspetsen.
Revbenen skall vara välvda, inte flata.
Kommentar: Bröstkorgen skall vara proportionerlig
till hunden för övrigt. En tunnformad bröstkorg
är ett lika stort fel som en flat bröstkorg.
Underlinje: Buklinjen skall vara lätt uppdragen,
med korta men starka och väl markerade flanker.
Svans: Svansen skall vara ganska lågt ansatt
och får vara så lång, att den når
nedanför hasen, eller vara kortare än 10 cm.
Det finns också helt svanslösa individer och
hos arbetande hundar tillåts kuperad svans. När
hunden är inaktiv skall svansen hänga rätt
ner med en krok i den nedre delen. Sabelformad svans är
också tillåten. I rörelse höjs svansen
glatt, men får inte rullas upp över ryggen.
Svansen skall vara rikligt behårad med lätt
vågig päls.
FRÅN OCH MED 1989 ÄR SVANSKUPERING FÖRBJUDEN
I SVERIGE.
Diskvalificerande är en rullad svans som når
länden.
Kommentar: Högt burna, rullade eller ringlade
svansar i rörelse är ej önskvärt,
ej heller svansar som är orörligt hängande
eller tryckta under buken.
Extremiteter:
Framställ: Frambenen skall vara starka, torra,
raka, lodräta och parallella, sedda såväl
framifrån som från sidan. Avståndet
mellan manke och armbåge skall vara ungefär
det samma som avståndet från armbågen
till marken.
Skuldra: Skuldran skall vara väl musklad och
stark med lätt snedställda skulderblad.
Överarm: Överarmen skall vara stark och
väl musklad. Vinkeln mellan skuldra och överarm
skall vara ca 1100.
Armbåge: Armbågarna skall vara parallella,
varken inåt- eller utåtvridna, samt tätt
åtliggande mot kroppen.
Underarm: Underarmen skall vara lodrät, stark
och funktionell för det arbete hunden skall utföra.
Vinkeln mellan överarm och underarm skall vara ca
1350.
Handlov och mellanhand: Handloven och mellanhanden
skall vara lodräta med underarmen. Mellanhänderna
skall vara ganska korta.
Kommentar: Alltför veka mellanhänder är
ej önskvärt.
Tassar: Framtassarna skall vara ovala, med svarta
och hårda trampdynor.
Huden mellan tårna skall vara väl utvecklad
och försedd med rikligt med päls. Klorna skall
vara svarta och starka.
Alltför utåtvridna tassar är ej önskvärt.
Vita klor är ett allvarligt fel. Om alla klor är
vita är detta
diskvalificerande.
Bakställ: Bakbenen skall vara starka, väl
musklade, lodrätt ställda och ge intryck av
styrka och rörlighet.
Lår: Låren skall vara långa,
breda och väl musklade, med kraftig benstomme. Vinkeln
mellan bäcken och lår skall vara ca 1150.
Underben: Underbenen skall ha kraftig benstomme
och vara väl musklade. Vinkeln mellan lårben
och underben skall vara ca 1200.
Has: Hasorna skall vara lågt ansatta och
parallella. Hasvinkeln skall vara ca 1400.
Kommentar: Trånga eller alltför vida hasor
är ett fel, liksom ko-hasighet.
Mellanfot: Mellanfoten skall vara ganska kort,
stark och lodrätt ställd.
Tassar: Baktassar, se framtassar. Baktassarna skall
dock vara försedda med lågt sittande förbenade
dubbla sporrar, vilka sitter ihop med varandra och även,
via ett membran, förbundna med tassens första
tå.
Alltför utåtvridna tassar är ej önskvärt.
Helt avsaknad av sporrar är diskvalificerande.
Kommentar: Avsaknad av ben i sporrarna är ej ett
så allvarligt fel som hos t.ex. Briard. Det viktigaste
är att de finns två sporrar. Enkla sporrar
ger inget ck.
Rörelser: Rörelserna skall vara spänstiga
typiska vallhundsrörelser. Galopp används bara
på mycket stora ytor. I utställningsringen
är kort trav den typiska gångarten, med det
speciella steg som kännetecknar alla hundar med dubbla
sporrar på bakbenen.
Hud: Huden skall vara ganska tjock och tätt
åtliggande över hela kroppen och på huvudet.
Den skall vara väl pigmenterad.
Päls: Pälsen skall vara lång med
rakt eller lätt vågigt hår. På
kroppens hela bakre tredjedel skall den vara sträv
med riklig underull. På huvudet och i ansiktet skall
det finns skägg, mustascher, hårtofs och buskiga
ögonbryn, som dock inte skall skymma ögonen.
Svansen skall liksom samtliga extremiteter vara väl
försedd med päls. Under fällningen kan
ett typiskt fenomen iakttas: fällningen sker i två
etapper. Först fälls pälsen på främre
delen av kroppen, så man får intrycket av
att hundens fram- och bakdel har två olika slags
päls; därefter fälls pälsen på
kroppens bakre del, varvid pälskvaliteten återigen
blir enhetligt.
Kommentar: Undvik alltför lockig eller spretande
päls. Pälsen skall heller inte vara så
riklig att kroppens konturer döljs, ej heller överdrivet
lång. Pälsens kvalité skall alltid värderas
högre än längd och mängd. En mjuk
ullig päls på en vuxen hund är ej önskvärt.
Färg: På långt håll ser
hunden ut att vara enfärgad, med ljusare nyanser
på extremiteterna. På nära håll
kan man notera att färgen är sammansatt av en
blandning med hårstrån av olika färgtoner:
fawn, mer eller mindre rödaktigt brunt, grått,
svart och vitt. De grundfärger som uppstår
genom denna blandning är:
fawn, i ljusa, medelstarka eller mörka nyanser,
sand*, med kastanjebruna hårstrån, också
i ljusa, medelstarka eller mörka nyanser och
grått, som består av vita, grå och svarta
hårstrån, med nyanser från silvergrått
till svartgrått. Om svart färg dominerar och
bara förekommer i blandning med vita hårstrån,
ger det en svart färg som ser frostig ut. Det finns
också hundar som har en blandning av svarta, fawn
och rödbruna hårstrån, vilka kan dominera
på en eller flera delar av kroppen, så att
dessa hundar ser ut att vara black-and-tan. Vita eller
svarta fläckar är inte tillåtet. Ibland
förekommer några vita hårstrån
som tillsammans bildar en stjärna t ex på bringan,
eller på tårnas yttre del, vilket tolereras
under förutsättning att klorna då inte
är ofärgade.
Vita fläckar är diskvalificerande. * sand i
stället för sobel
Kommentar: De mörkare färgtonerna är
att föredra. De allra ljusaste exemplaren bör
ha mörkare toner på kroppen, öronen och
på svansen. Pigmenteringen på ögonkanter,
nosspegel, läppar och gom, liksom trampdynor och
klor bör vara svart oberoende av pälsfärg.
Storlek/Vikt:
Mankhöjd:
Hane: 47-55 cm
Tikar: 45-53 cm
Mer än 3cm över eller under tillåten storlek
är diskvalificerande.
Testiklar: Hos hanhundar skall båda testiklarna
vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
Kryptorchism, enkel- eller dubbelsidig är diskvalificerande.
Varje avvikelse från standarden är fel och
skall bedömas i förhållande till graden
av avvikelse.
Hane av utmärkt typ, aningen lågställd
och med platta tassar.
Tik av utmärkt typ, aningen lång hals och rygg
Hane av utmärkt typ, med utmärkt överlinje
och vinklar
|
